Lilla Lovisloppan, mitt första val. Det var Lovis jag ville ha! Och henne fick jag!!! Tanken var att vi skulle träna det mesta som vi kom överens om. Helst lydnad och jakt. Men Lovis är otroligt ljudkänslig så jakten fick vi lägga på hyllan och träna skott i lugn hemmiljö. Lydnaden tog tyvärr aldrig riktig fart, men jag är fortfarande sugen att se om jag inte kan peta upp henne några klasser, för starta det har vi aldrig gjort.

Däremot kom agilityn in i vårt liv med buller och bång. Yes sa Lovis o jag hängde på. Efter diverse kurser vågade vi oss på att starta. På vår fjärde off start fick vi vår första pinne i hoppklassen. 2009 skulle bli "vårt" år, men ehrlichios och en livmoder full av vattencystor satte stopp för det. I stället har vi tränat på att stå ut med brödrostar, dörrar o annat som gnisslar och låter. Hoppas vi fixar en säsong till för hon har mycket mer att ge min lilla skrutt! Vi startade iaf på specialen o diskade ut oss, ringrostiga som vi var. Men kul hade vi och det är det viktigaste. Min lilla gumma älskar när det är bara hon och jag. Nu har Lovis gått hos en sjukgymnast under våren 2010 och är som en två-åring i kroppen. Hon drar ifrån Vilde på raksträckorna igen. Det är härligt att se. Vi kommer att börja träna igen, men jag tror inte att det blir fler tävlingar. Vi får se. Hon är ju ingen ungdom längre.